Vi tränar utifrån olika manuskript, bl.a. Instruktion i Sabelfäktning till fots från 1893 och Handbok för instruktörer i sabelhuggning av Hafström 1845, länkar finns till höger.
”Vad vi menar med militärsabel är främst den fäktstil som lärdes ut till svenska fotsoldater och officerare under den tid då vapnet fortfarande var någorlunda aktuellt att faktiskt användas i strid.
Vi utgår från de manualer svenska militären använde under denna period (ca 1800-1900) men hämtar också inspiration från andra länders liknande traditioner ibland.
Denna fäktstil skiljer sig av uppenbara skäl rätt mycket från modern sportsabel, framför allt så som denna har utvecklats efter att den elektriska poängräkningen infördes. Vapnet vi tränar för är till att börja med minst tre gånger tyngre. Vi använder inte konstlade regler av typen ”otillåtna träffområden” eller restriktioner i rörelser såsom att fäktas på en pist. Fotarbetet i militärsabel innehåller en hel del traverserande, cirklande och attacker ur linjen och är således mycket mindre linjärt än sportfäktningens. Passerande fotarbete är vanligt, det vill säga att man inte inte står med en fot främst hela tiden. De flesta hugg är kraftfulla och bör vara skärande, och utförs ofta efter en full rotation (moulinette) för att få ytterligare kraft.
Vi förbjuder heller inte i vår vanliga träning närkamp såsom slag, sparkar , kast och avväpningar utan tränar tvärtom en hel del sådant. Dock tränar vi även för att kunna genomföra en ”gentlemannamässig duell” där enligt tidens sed närkampen var förbjuden, så elever förväntas kunna strida både med och utan dessa tekniker på ett disciplinerat sätt. Eftersom det ingår kast ingår det även falltekniksträning.
I sin enklaste form är det ett rätt komprimerat och snabbt inlärt system (att bemästra det till fullo är förstås en annan sak) med fyra garder/parader (sekund, ters, kvart, kvint) sex hugg (priminom, primutom, sekund, ters, kvart, kvint) och två stötar (ters, kvart). De flesta av dessa finns också i hög och låg variant. Därtill kommer efter hand en stor mängd variationer och mer specialiserade tekniker.”
Av Andreas Engström, GHFS.
Manual: 1845-Hafström (pdf)
Manual: 1868- Silversvärd (pdf)