Långsvärd är beteckningen på ett vapen som har haft olika utformning och skepnad under de mer än 300 år som det har använts i strid.
Generellt kan man benämna långsvärdet som ett vapen med en längd på omkring 110 till 140cm och där klingans längd är omkring 90 till 100cm. Den har ett grepp anpassat för två händer men ofta med en balans som gör det möjligt att använda med bara en hand.
Det finns ett relativt stort antal manualer som beskriver hur de användes. Dels i strid men framförallt i juridiska dueller.
Vanligt är att man skiljer på den germanska och den italienska skolan. Eller Hanko Döbringers manuscript(codex MS 3227a) och Fiore di battaglia. Hanko Döbringers manuscript annses höra till de så kallade Lichtenhauer traditionerna och brukar dateras till omkring 1350 talet.
I andra änden av spektra hittar vi Joachim Meyer och boken Fäktningens Ridderliga kunskaper som trycktes någon gång runt 1560 och är en instruktionsbok i hur man använder en rad olika vapen. Det hela börjar med hur man använder långsvärd. Det är denna manual som vi använder i dagens träning.
I J.Meyers tidsera är det vanligt att man tävlar med sina kunskaper i fäktning då det har blivit ett vapen tillgängligt för borgare och mera alldagligt folk. Till skillnad från hur man framställde det på Döbringers tid då långsvärdet var ett vapen endast för de privilegierade adelsmännen.
Svärden som används är federsverd och lämpar sig väl för träning och tävlan. Speciellt om man samtidigt utövar en del försiktighet och har rätt skydd.
