Med svensk bajonettfäktning innefattas alla de tekniker som svenska soldater använt från 1709 och framåt under krigs- och fredstid. Det var från 1709 då bajonetten blev standardutrustning för alla musketörer tillsammans med värja och andra närstridsvapen.
Bajonetterna kan delas in i fyra kategorier; tappbajonett, hylsbajonett, sabelbajonett och knivbajonett.
I SKHFS utövar vi bajonettfäktning enligt den svenska bajonettfäktningsreglemente för armén från 1895. Detta bajonettfäktningsreglemente är utformad för fäktning med hylsbajonett och knivbajonetter till gevär. Dessa bajonettvapen kan också argumenteras för att vara sabelfäktarens vanligaste motståndare och reglementet lär också ut fäktning mellan dessa två vapen.
I föreningen tränar vi med samma typ av övningsgevär som användes då reglementet skrevs. Övningsgevären består av en autentisk gevärsstock med en slö bajonettpinne som dras tillbaka in i geväret med en fjäder vid träff.
Bajonettfäktning kan och ska utövas säkert med rätt skyddsutrustning, inklusive bröstskydd för stötar och tjocka handskar, så som hockey handskar, då händerna är utsatta för klämrisk. Tekniker som kolvstötar är inte heller tillåtna.